Hem

Morgonen försvann och vips var allt nerpackat, alla var avvinkade och färden mot Linate i rull. Jag är så glad att Mats valde det här hotellet för sina resor en gång i världen för nu vet jag inte hur jag skulle klara mig utan dessa människor. Klippor. 

Tiden har gått fort och bara flyget får ok att lyfta så sätter det punkt för mitt sextonde äventyr här. Kan bara hoppas det blir fler, det finns fortfarande så mycket mer att se, och jag gillar ju även att upprepa det jag gillar. 

Vi får se! Ciao!

Avskedsfrukost, i restaurangen idag.
Tömde kylen, så blev lite lustig meny. 

San Zeno, Giro Lago

Nu är det bakdatering igen, det här var gårdagens tur, nu står jag redan på flygplatsen på väg hem. 

Men en liten sammanfattning av dagen var att morgontimmarna fick åt till lite förberedelser inför avresa, det är alltid några att tacka lite extra och annat att tänka på.

I fullt solsken bar det av mot San Zeno igen, tänkte komma lite högre än sist. Fortfarande ”fel” väg upp då, inte mot Fraine som är rakast. 

Det var igen en otroligt fin väg som bara blev bättre ju högre man kom, men till slut kom vägen till en skog, vägen fortsatte förvisso men jag kände att de sista kilometrarna kunde jag vara utan, jag ville hinna ett varv runt sjön också. Sagt och gjort vändes skutan och det bar av utför. 

Först då kändes det att det faktiskt är en rejält lång och relativt brant backe ändå, så fingrarna och händerna var helt slut väl nere i Pisogne. Trots Alfios betydligt mer situationsanpassade cykel, med 25 eller kanske tom 28 mm däck och lägre lufttryck. Jag undrar om det inte var gravelhjul tom.

Nåja, det var således skönt att ha ”sjön runt” att se fram emot som avslut. 6-7 mil med kullar som mest. Riktigt fin final på två fullspäckade veckor med allt möjligt i.

Efter sjörundan var det in i duschen med lånecykeln och rengöring med största finess. Allt annat vore ovärdigt. Nypolerad in i minsta detalj returnerades hojen och det var inte utan en lättnadens suck. Det här med att låna andras fina och kära grejer känns lite stressande ändå, särskilt med egna cykeln nysnodd. 

Istället fick jag med mig MIN nya reskompis, som inte fått nåt namn ännu men det kommer. Det står Giant på ramen men hur kul är det liksom. Ett riktigt namn. En begagnad liten sak, så jag skulle slippa få åka med tom cykelväska hem. Usch så sorgligt. Men innan avfärd skulle det drickas drink - jag hamnade visst lagom till afterwork i butiken, svårt att inte gilla det här stället. 

Efter lite packproblem - alla cyklar har sina egenskaper, gick ändå väskan ihop och efter ytterligare ett par Spritz i hemmabaren var det tack och godnatt. Tror faktiskt jag däckade innan jag var riktigt klar. Låter som jag. 

Fin väg mot San Zeno igen!

Hmm.. man kan ju drömma.

Så fina damer! Var tvungen att stanna.

Ståtlig utsikt över sjön härifrån

Fantastiskt! Och så nära hemifrån,
nån timme bort bara. 

Här kände jag att det räckte, 3-4 km kvar om
man vill åka med över Fraine. 

Nere igen! Fint i Pisogne!

Lite Lago-bilder var väl dags.
Nån fisketävling pågick, en fiskare fastnade.

Riva di Solto närmar sig

Mäktiga berg även runt sjön

Nä, man tröttnar faktiskt aldrig!

2400 hm för en Euro

Va? 

Jo, när jag var på Vivione sist så strejkade deras kortdragare, vilket iofs verkar vara mer regel än undantag på denna avlägsna bergstopp, men därmed kunde jag inte betala för mig fullt ut, och då var kaffe och dricka redan upphällt. En Euro saknades. 

Så jag bad om ursäkt, de sa att det var ok iom omständigheterna men att jag kunde betala igen nästa gång, med ett snett leende. Vilket jag svarade att jag kanske skulle, snart! Man kan ju inte lova, för vädret är helt väsentligt på 1800+ meters höjd. 

Och idag eftersom prognosen var god var det dags att försöka, och vartefter färden gick, blev det klart att de skulle få tillbaka sin slant. Kändes mycket bra!

Sen visade det sig att det var helt annan personal än sist, och min italienska lämnar en hel del att önska, men till slut fattade de vad jag försökte säga och skrattade gott och la på en euro på notan. Puh. Karman återställd. 

Sen blev det samma väg tillbaka, ned för Vivione åtminstone - jag hade faktiskt lust att köra hem HELT samma väg dvs även över Presolana igen, men då sa ena knät stopp och eftersom jag är så klok.. så fortsatte färden utför till Darfo Boario Terme, varifrån det är i princip platt hela vägen hem. 

Idag har jag kommit betydligt bättre överens med min lilla lånecykel, mest för att jag hade bättre brallor kanske, men eftersom den ska lämnas tillbaka snart tittade jag in i cykelbutiken och slog till på en begagnad  sak som jag spanade in sist. Så den ska hämtas imorrn och åka med hem, även om jag inte hinner köra på den här nåt. Den får följa med på nästa äventyr. Vad det nu blir. 

Imorrn är i alla fall den här resans sista cykeldag, just nu ösregnar det men imorrn ser det ut att bli grillfest. Så vi får se vad som blir, jag ska fråga knäna.

God natt! 

Dagen började på mataffären, 
de här vill jag ta med hem! Allihop!

Idag var Piccolo Museo öppet igen! 
Fin kaffekopp! Sitter ute trots att jag
fryser.. Vaktar cykel. 

Utför Presolana: ”mina” åsnor med utsikt!

Testade köra genom Schilpario idag,
istället för nedanför som det brukar bli.

Här under stod jag o tryckte sist
i ösregnet. Hoppades slippa idag!

Den här har varit med förr.. här 
är den igen!

Dessa rara damer ser ut att
ha det bra!

Snart uppe, sagolikt snyggt sista biten.

Vägen till himlen?

Strategisk placering. Jag ser baklyktan
i spegelbilden..

Fö samma fina kopp som imorse!
Fast mindre. Doppio macchiato blir 
olika varje gång. Skumt.

Ingen alphydda är komplett utan 
lite cykelutklipp på väggarna.

Dagens överlevnadstips inför kall utfärd
med blöta kläder - pappershanddukar
närmast huden. Glöm inte dricksa!

Hem samma väg som jag kom. Dåligt med 
solbadare idag. Och sol. 

Utför. Vivione innehar lätt en topp fem placering
på jobbigt- kontra Totally worth it-skalan.

Jag säger tumme upp.

Såhär såg det dock ut nu där jag
nyss var. Skynda hem! 

..till en ny chipssmak! Mums!
Tumme upp för den med. 

Presolana, Grignaghe

Igår hängde jag mest läpp på rummet, eller jag var först på polisstationen, ledsagad av en av hotellägarna som vänligt översatte min historia. Man kommer inte långt utan italienska i de här delarna. Men därefter läste jag bok, småsov och surade tills jag fick huvudvärk, kanske av kaffebrist eller av alltihop. 

När det var dags att besluta om jag skulle åka hem eller inte kände jag ändå för att göra ett försök att få tag på en annan cykel, och lång historia kort så hade jag snart piffat upp en av Mats gamla kvarlämnade ”lånecyklar” som stått och dammat i ett garage på andra sidan stan i åratal. 

Bättre än inget tyckte jag och åkte för att köpa pedaler och ny sadel. Men i cykelaffären blev det ändrade planer, cykelhandlaren sa nåt nedlåtande om min stackars reservkrake och befallde fram sin egen rejsmaskin, som snabbt justerades till mina skor, mått etc. Så plötsligt hade jag TVÅ cyklar på rummet.

Och planerna på att åka hem i förtid som bortblåsta.

Med respekt för att ha bytt cykel (som all exklusivitet till trots faktiskt inte passar mig så bra) delade jag upp cykeldagen i två, då kunde jag luncha hemma och slapp släppa dyrgripen ur händerna ens en sekund. Så första vändan blev till Presolana igen, men hem därifrån istället för vidare till Vivione. Andra halvan körde jag mot San Zeno, alternativ väg upp, men fick vända när regnmolnen blev på allvar. 

Alternativa vägen var kanonfin, så den vill jag se mer av, kan bli snart!

Måndag em: Skulle detta bli
min nya kompis?

Måndag kväll. Tung dag
trots cykelfritt.

Tisdag fm: Mot Presolana!
Molnigt, men siktar på det blå.

Presolana avverkad, utan regn men 
jag frös av blötan. Hemåt fina vägen!

Som är så HIMLA fin!

Fantastiskt. Synd att det även ingår 
fyra jobbiga tunnlar ner till Darfo B. T.

Em-passet: Uppåt igen! Nya vägen
mot San Zeno. Otroligt varmt! Kvavt.

Men så fint!

Och vilken utsikt! Iseosjön i nytt perspektiv. 

Trist balkong.. inte

Hm.. dags att SKYNDA hem

Hem till ”nespole”, japansk mispel?
Ny trevlig bekantskap. 

Hojen fick följa med in och göra
sällskap, restaurangen var ändå stängd. 

 

Croce Domini och cykellös

Nu blir det bakdatering för det här var i söndags, och nu är det tisdag. Anledning till avbrottet var att jag faktiskt blev av med min cykel efter söndagens tur, och efter det hade jag helt enkelt inte lust att skriva nåt mer. Eller med nånting faktiskt. 

Det var ju synd, för dagen hade bjudit väldigt många sköna vyer och bra humör men få saker kan ta bort glädjen så effektivt som att nån jävel snor saker ifrån en. Men för att inte ge den händelsen mer luft så tänker jag foka på cyklingen nu. För den var ju bra, överlag. Det var väntat med regn men man blir ändå så onöjd när det kommer. Och blöt, och kall. 

Till Breno var det rena propagandacyklingen, lätt medvind och sol. Medvinden är bra, för det lutar nån grad uppåt hela vägen. I Breno såg jag fram emot en kaffe men det var tji, för det var stängt som bara den. Så klättringen fick börja utan sin shot, bara att hoppas på nästa ställe. 

Men i byn var det lika stängt, söndagar är verkligen hopplösa här, så bara att fortsätta uppåt och hoppas att NÅT skulle vara öppet, annars blir det faktiskt besvärligt, det är en lång backe och det var varmt.

På ”hundstället” (för de hade valpar där en gång) var det äntligen öppet och bra läge att stanna, precis då kom en rejäl skur. Kaffe, fylla flaskor och torka upp innan resten av stigningen togs an. Hela vägen upp var det torrt, men hotande moln prydde kulisserna. 

Väl uppe togs en bild, en kaffe och en u-sväng, och nu började det bli uppenbart att det skulle bli blött. Nån kilometer innan hundstället kom skyfallet, så det var bara att hoppa in under ett träd, och vänta. På hundstället igen tog jag in dubbla kaffe, och väntade igen. Trots att regnet slutat blev det en iskall grisfärd utför och fokus var BARA på att det var varmt där nere. För det hade väderappen sagt. Det funkade, och några mil hemifrån fick jag skala av alla extraplagg och kom hem varm. Konstigt. 

Sen skulle jag tvätta cykeln och det var då tjuven var framme, vips var den borta och trots att grannarna hjälpte till att leta med bil hjälpte inget. Så en fin tur men en skitavslutning. Där och då var jag på väg att boka om flyget och dra hem snarast men nu sitter jag ändå här så nåt måste ju ha hänt. 

Finfint en bit ovanför Breno.
Dock utan kaffe..

Mycket moln men jag fokar på blå fläcken
 på toppen

Inte titta åt sidan..

Här är man glad! Bara några
km kvar, och se så fint!

Sound of Music hills 

Bara en liten galleria kvar..

..så är man uppe! Jag var glad, 
faktiskt.

Mycket vacker utfärd väntar

Fast nu var det ingen lek längre.
Regnmolnen hann ikapp. 

Men nästan nere igen såpass
drägligt att det kunde åsnefotas